Digitalt nyförvärv!

Nu har jag äntligen köpt en digital systemkamera. Valet föll

till slut på en Canon Eos 60 D och jag håller som bäst på att

försöka lära mig den och dess många inställningar.

Livförsäkringspengarna från Ruth fick gå till en kamera. Hon

var ju ändå ett av favoritmotiven och därför kändes det bra

att lägga pengarna på en kamera istället för diverse byggmaterial.

Har tidigare haft en analog systemkamera, en Minolta

Dynax 9 xi. Den köpte jag för min första lön som

springvikarie inom hemtjänsten. Den var nedsatt i pris

från 16000 kronor till 6900 kronor. Jag hade bara tänkt

att lägga 5000 kronor och tittade på en annan, enklare

kamera. Min snälla mamma tyckte då att Minoltan var

rejälare och sköt till resterande pengar. Många fina

foton har den tagit genom åren. Den har dock varit

pensionerad ett par år.

När jag fyllde 30 fick jag en Konica Minolta Dimage Z5

av min sambo och barnen. Den fungerade jättebra men

blev tyvärr stulen under vår semester på Mauritius.

Sista kvällen t.o.m, annars hade vi kunnat köpa någon

billig, enkel kamera bara för att få semesterbilder.

Vi hade tagit mellan 400-500 foton under vår härliga

semester. Som tur var ingick en fotograf för vårt

barfotabröllop på stranden, så bröllopsfoton har vi i alla

fall. Men alla foton på oss och barnen i övrigt från den resan

är borta. Om tjuven ändå haft vett att lämna in minneskortet

till hotellreceptionen, men icke.

Efter det har vi haft en enkel kompaktkamera, en Canon

Cyber-Shot. Den har badat i vin på svärmors 60-årsfest,

följt med oss på resa till Kuredu-Maldiverna och Langkawi-

Malaysia. Under dessa resor har vi även haft med oss en

Olympus undervattenskamera som trots det billiga priset

av cirka 800 kronor har tagit väldigt fina foton på alla de

otroligt vackra fiskar vi sett på Maldiverna.

Stolfix

När vi köpte stugan fanns det två likadana stolar i uthuset. Jag har nu påbörjat projekt renovering! De är väldigt slitna, med flagnande färg och fula slitna dynor. De gånger jag ska jobba kväll med början 11.45 är det ganska skönt att inte påbörja något i huset. Jag har då slipat ner färgen och ska sy nya dynor.

Vet bara inte vilket tyg jag ska välja till dynorna!

Innertaket - La Grande Finale!

Inte mycket kvar nu!

Klart...

...förutom lister då...

... och målningen förstås.

JAAAAAAA!!! ÄNTLIGEN FÄRDIGT!!!

Lilla frukosthörnan!

Perfekta frukosthörnan utanför det runda

köksfönstret. Sol från tidigt på morgonen!

Vi kommer troligtvis göra någon form av

stenläggning under i framtiden. Väggen ska

målas - möjligen nästa helg om det hinns med.

Kampen med/mot råsponten går vidare

Jonas tog med sig husvagnen till byn förra helgen

för att hjälpa oss med innertaket i två dagar.

Jag agerade hantlangare till det var dags för mig

att åka till jobbet för kvällstjänstgöring.

Det blir trångt om utrymme att spika längst upp

under limträbalken.

Betydligt lättare blir det när arbetet går vidare

ovanför balken.

Uträkning och måttagning inför hålsågning

uppe på loftet.

Johan och jag har börjat på andra sidan.

På älven for isen förbi i stora sjok. När vi satt

ute och fikade lät det som ett vindspel eller som

att någon slog i skört glas när is stötte mot is.

Vackert!

Det tar tid, men det blir bra!

Det blir så himla skönt att slippa se den

inplastade isoleringen när man tittar upp.

Vi lyckades t.o.m använda några av de utdömda

bläbrädorna. De gick att halvera och antingen

börja eller starta med.

Jag och min kompis Ludolf.

Det kom ett brev från en vän...

Brevet var skrivet med inlevelse, värme och känsla.

Vi grät och vi skrattade, om vartannat.

Vårt husprojekt känns många gånger tungt och överväldigande,

vi funderar på vad vi gett oss in på och ibland vill vi bara ge upp.

Det är tur att vi oftast varvar varandra med den tunga känslan,

att en av oss fortfarande har ork att pusha på och tänka framåt.

Stundtals funderar vi också båda två på varför vi bygger där vi

gör, och inte närmare Luleå, Skara eller Göteborg där vi har

underbara vänner. Som det är nu flyttar flera av våra vänner

från byn, men vi har några underbara kvar.

Men så kommer de där stunderna när vi är vid huset och ser

det underbara läget och då känns allt bara klockrent, det är klart

att vi ska bo här. NU är det här vårt liv, vår dröm, det behöver det

inte vara resten av livet. Vi kan fortfarande flytta senare i livet om

vi vill och känner för det då.

*TACK FÖR BREVET*

Innertak kommer sakteliga på plats

Halva lördagen gick åt till att köpa

sommarskor till alla utom mig. Vi

hittade inte Johans och Olivers skor

i sopsäckarna eller flyttkartongerna

i vår lagerlokal. Sedan en sväng till

Beijers och köpa en laser och kika på

lite kakel och klinker igen.

Började med innertaket vid 14-tiden...

Johan med den enligt mig väldigt

otäcka och farliga spikpistolen. Jag

har nog sett för många filmer och hört

för många historier om spikar i ögon

för att vilja handskas med den.

Längst vid kanten fick det bli någon

skruv för att enklast komma åt.

Vi vill åt det lite ruffa, ojämna utseendet på taket.

Med ojämna glipor mellan råsponten.

Lite som Johan, orakad och skev. Hehe!

Puss på dig, älskling!

Anordning för den nyinköpta lasern.

Vi vill ju ha faktiskt ha innertaket rakt,

bara gliporna ojämna.

Kaffe? Ja tack!

Hur ska vi få det här bra då??

Det fixade Johan alldeles utmärkt! Pirf!

Jag får nog ge mig och inse att vi inte kommer

att hinna spika upp allt i helgen. Vi har kämpat

med bananbrädor, kört ställningar fram och

tillbaka och funderat hur i helsike vi ska klara

detta på ännu högre höjd. Men vi tänkte nog

likadant när vi skulle isolera, och vi fixade ju det

också. Nu vet vi ju i alla fall vad vi har att göra

nästa lediga period.

Vi har ändå gjort ungefär dubbelt upp jämfört

med fotot.

Måla, måla råspont

Johan målar råspont, arg som ett bi,

färgen stänker omkring honom. Jag

tyckte nämligen att vi skulle måla

klart allt under fredagen, hur lång tid

det än skulle ta. Vi var klar vid 19-tiden,

så det blev inte så sent.

Jag målar i lite lugnare takt, en bit bort från Johan för

säkerhets skull.

Även Oliver kom och hjälpte till ett litet tag.

Högen med råspont. Från början syntes det inte att vi rörde i den.

Något lite mindre hög...

och mindre...

och ännu lite mindre hög...

till slut återstod endast en bräda...

kan säga att vi inte direkt slogs om att få måla den.

Det blev dock Johan som åkte på att måla den, han

höll så högt tempo för att slippa måla hela natten.

Mindre målningsprojekt

Tidigare under den kalla perioden i februari målade jag gungstolen som kommer från Johans släkt. Tror att det var från hans farfar. Även den blev jättefin i svart färg.

Yiiihaa! Målning pågår!

Jag tycker om att måla. Nu har jag snart målat

alla väggar i hela huset. Flera av väggarna är klara,

en del är bara grundade och lite efterspackling

kommer att ske där man ser att det behövs.

Olivers rum är nästan helt klart. Alla väggar är

målade i färger enligt hans önskemål. Se ovan!

Sedan ska även en av de svarta väggarna prydas

med graffitti, men det får bli ett lite senare projekt.

Min graffittiskiss är i stort sett klar, men tiden finns

inte för att måla upp den på väggen ännu.

Ett litet missöde i Olivers rum blev det dock. Han

fick liksom Isabelle tillåtelse att skriva några

minnesord om Ruth på väggens gipsskivor med

spritpenna. Hmm... inte smart drag av mamman.

Trots grundfärg, två lager kvistlack och två lager

turkos färg syns det genom, nästan lika klart som

direkt han skrev det på väggen.

Det blir nog att måla en svart rand från golv till tak

på den väggen. Kan bli fint att hänga tavlor där.

Vi får lösa det på bästa sätt.

Vad jag inte riktigt ser fram emot är målningen

av all råspont som vi ska ha till innertak. Vi har

bara fått ungefär hälften levererat ännu, men

det är ändå en hel massa att måla. Sedan ska vi

sätta upp det i helgen när vi båda är lediga.