Det kom ett brev från en vän...

Brevet var skrivet med inlevelse, värme och känsla.

Vi grät och vi skrattade, om vartannat.

Vårt husprojekt känns många gånger tungt och överväldigande,

vi funderar på vad vi gett oss in på och ibland vill vi bara ge upp.

Det är tur att vi oftast varvar varandra med den tunga känslan,

att en av oss fortfarande har ork att pusha på och tänka framåt.

Stundtals funderar vi också båda två på varför vi bygger där vi

gör, och inte närmare Luleå, Skara eller Göteborg där vi har

underbara vänner. Som det är nu flyttar flera av våra vänner

från byn, men vi har några underbara kvar.

Men så kommer de där stunderna när vi är vid huset och ser

det underbara läget och då känns allt bara klockrent, det är klart

att vi ska bo här. NU är det här vårt liv, vår dröm, det behöver det

inte vara resten av livet. Vi kan fortfarande flytta senare i livet om

vi vill och känner för det då.

*TACK FÖR BREVET*