Ingen Är Som Jag

Har precis kommit hem från en underbar

föreställning på Kulturens Hus i Luleå.

Eva Dahlgren höll en 1,5 timme lång monolog

om livet, glädjen och kärleken och tankar

om hur en människa blir den man är.

Eva berättade om de insikter hon gjort under

livets gång och sjöng även ett par fina,

känslosamma visor.

Fina, känslosamma visor är ju inte vad jag alltid

lyssnat på. Som gammal punkare har det ofta

varit lite aggressivare tongångar.

Nu för tiden uppskattar jag både ock.

Förra helgen när jag och Isabelle var på Lagerhaus

kom hon springandes med en sak som hon hittat.

Hon tyckte den passade in på mig.

Se en sådan fin diskborste!

Den kommer dock bara pryda diskbänken,

verkar inte riktigt optimal för diskning.

Bakom diskborsten skymtar den svarta ormskinnstapeten

som jag köpt till den vinklade väggen i hallen.

Där ska en silverfärgad döskalle med mohikan stå

på en hylla. (Tapeten ÄR godkänd av Johan)

Eva Dahlgren uttryckte det så bra:

Ingen Är Som Jag! (Haha!)